KAMPEN MELLAN ONT OCH GOTT

SVART MOT VITT.

Detta är evigt mänskligt, den kamp vi för varje dag. Den är våra mysteriers rot.
Sagorna, Evangelierna, Star Wars, Lord of The Rings, kung Arthur, graalen, änglarna, vardagen - handlar om kampen mellan det Goda och Det onda.

Lego har gjort sig en förmögenhet på kampen. Star Wars är barnens främsta religiösa sysselsättning. Hela golvet är fullsmockat med Ondingar, Godingar och kriget dem emellan.

Jag som kristen, har Bibelns stora berättelser om kriget mellan ont och gott med mig sedan jag var så liten så jag bara kunde sucka och hoppas att Gud Allsmäktig och full av Nåd, skulle gripa in och rädda oss från allt ont.

Dock - vi människor är satta att förvalta ett skaparverk, så vi får nog lägga manken till själva också.
Ner på golvet med oss, till ungarna, Lego och Star Wars. Måtte det Goda segra, precis som det gör på alla filmdukar, i alla sagor. Ty så vill vi människor ha det.

MEN ÄR GUD EN HAN?

SOM KRISTEN SEN FÖDELSEN, TROENDE SEN JAG LÄRDE OM JESUS GODHET,
har jag stora problem med att tillbedja en HAN. Jag har fått stryk av män, fått på flabben både själsligt och fysiskt. Jag är som kvinna underbetald i mitt yrke i förhållande till män.
Män har makten i vårt samhälle och i hela världen, kvinnorna är underlydande.
Jag är inte vidare begejstrad i denna ordningen. Och att livet skapats av en man, fötts ur en mans revben, det skär sig i mina öron och i mina tankar.

Är det så hediskt? Att man kämpar med sin tro?

För mig är Gud DEN, DET, oändligheten, mystiken utanför vår förmåga att fatta.
Och när jag vandrar till min ICA-butik, i ett miljonprogram utan gnuttan tillstymmelse till estetik, är Gud utan att jag tänkt på det, HAN, en strålande staty ovan ICAs tak och jag fattar mod. Jag går dit, handlar min Dafgårdsrätt, går hem och är fortfarande troende.

Ä'CKE DET GUDDOMLIGT ---

I VÅRA HJÄRNOR KAN MAN MÄTA VAR DEN TROENDE PUNKTEN FINNS.

Vi är födda till att tro på NÅGOT, vare sig vi tror på att ingen gud finns, eller att gud finns, eller är man, kvinna, meridianer, "det" eller "den".

Vi är så knepiga i skallen, så vi förstått att evigheten finns, men vi kan inte för våra liv - som inte är eviga, begripa HUR EVIGHETEN ÄR FUNTAD.

Hur kom Big Bang i gång? Det vete katten. Hur blev LIV levande?
Ur vilken vilja föddes regnskogarnas myller?
Detta är min Moder Jord. Hon föder vattnet, blodet, fåglarna, blommorna. Vem som födde Moder Jord, vet ingen - men tro på något, det gör vi.

Och när min tro behöver den yppersta skönhet, här jag bor i oestetikens stadsdel, då ser jag mot det håll där kyrktornet skymtar fram.
Min Moder Jord är min Kyrka. I hennes värme får jag liv. Jag går till Bibelns ord och läser Skapelseberättelsen. Och ser att det är gott. - Jag behöver inte ändra om Tron, så den passar mig. Jag behöver bara ta del av den. För då passar den väl.