NÄR DITT LIV BESTÅR I SMÄRTA OCH HOPPLÖSHET - VAD HÄNDER DÅ?

TJA - JAG SÅG VAR GROBLAD VÄXTE - FRAMFÖR SKOGSKAPELLETS DÖRR OCH JAG TÄNKTE: DÅ LÄGGER JAG ALLT I GUDS HÄNDER. Ske Din Vilja.--- Var detta Guds Mening? Att jag skulle prövas så svårt? Gå så många uppförsbackar i motvind - med min medfödda sega vilja att nå ljuset oavsett hur högt uppe det lyser? Jo, det var nog så. För allt har jag kunnat göra nåt vettigt av misären. Sjuk som attan, ensam, olycklig, misshandlad och vad värre är - men alltid full av den skapande vilja jag föddes med. Så ske Din Vilja. I uppförsbacke och motvind. Bara Gud vet vad som kan komma ur detta. Jag klättrar. Utan Gud hade jag inte orkat. Jag var nära på att ge upp. Jag kom inte gratis till ljuset och handen där Groblad växer. Plantago, heter örten på latin. Vita mans fotspår, heter den på indianska språk. I Europa har bladen använts för att läka sår, och fröna för att läka magen. Groblad. Läkedoms-ört. Ske Din Vilja. Och Ljuset är redan här. Ett mirakel har hänt. Nåt otroligt fint har dykt in i mitt liv. Vilket? Det är mellan miraklet, Gud och mig.

VÄRLDEN ÄR JU AV BANAN, GUD!

MÄNNISKAN KAN BOMBA SÖNDER ALLT LIV 15 GÅNGAR OM PÅ EN KVART!

ÄR DETTA VETTIGT, GUD?

Vi har fördubblat oss på 50 år! Sånt har aldrig hänt för,Gud!
Lyssna: Vi var 3 miljarder människor i 1960. Nu är vi snart 7!
Och jordarna spricker av torka. Och regnet sköljer bort byarna i bergen. Och människor flyr till öppna kloaker i städer större än Sveriges nation!
Isbjörnar drunknar, för polarisen smälter. Rebeller våldtar kvinnor med gevär och brinnande påkar. I Bangladesh odlar folk trängda längst nere i vattenbrynet och deras skörd och hus sveps årligen i väg av monsunen. Klämda ihopa i städer kämpar var unge för en ståplats på jorden. Tag för dig, trampa över nästan!

Hjälp mig i nöden att hitta den bön som får jorden att överleva, som får vapenmakten att inte lösa denna gåtan med Den Stora Atombomb-Smällen.
Var med oss Gud. Visa oss en väg. Din. Den av kärlek, så vi kan älska de vi kämpar om utrymmet med!
Hjälp oss Gud, att inte göra vår nästa illa, inte döda allt liv. Inte ens skator och baggor och törnslyet här vid huskröken.

Ge oss Vägen, Gud. Så vi kan handla med kärlek till ditt Skaparverk.

JAG VILL JU VARA FROM

MEN JAG VET INTE HUR MAN GÖR.

Du där uppe - kan du vägleda mig? Jag är på min vandring och har hittat min barnatro åter. Den låg tillplattad under min skosula.

Den har varit min övertygelse, i helt avkristnat form.

Allas lika värde, "den sista skall bli den första", nådens budskap, vänd andra kinden till, älska din nästa --

Enligt evangelierna har jag levt. Enligt evangelierna har jag verkat som konstnär. Mitt land bygger sin politik på Jesu Kristi förkunnelse av kärleksbudskapet. Allas lika värde.

Ett liv i Kristi Förkunnelse.

Men i mitt huvud har jag varit allena, Gud. Jag har varit kropp som skall dö.

Jag vill inte längre gå allena. Jag vill finnas i Nåden.

Jag vill möta varje dag med öppna sinnen, varje människa med sökande efter det djupaste i vår gemenskap.
Så se till mig i Nåd Gud. Varje söndag möter jag dig i Din kyrka. Ge mig styrka i min vardag, ty jag lever i främmande land. Över mig är din himmel, den samma himmel av moln och vind som strukit från mitt hemland till mitt främlingeskap.
Vi är många här, främlingar ur hela världen.

Låt oss få Ditt Ljus, så vi kan leta oss ur mörkret.

SE I NÅDER, GUD!

JAG ÄR SÅ RÄDD.

GE MIG LINDRING I NÖDEN.

Solen kommer att slockna. Vetenskapen har räknat ut det, Gud! Istiden kommer! Klimatkatastrofen är här. Den är här!
Jag är pank och skyldig skattmasen!

Jag skulle haft den gula tröjan på rea, också var den slutsåld.

Gud, ge mig stillhet inuti. Ge mig nåd.

Jag är vilse i skogen.

Jag är ju bara en människa.

Jag letar efter Livets Mening. Varför finns jag här, när jag så snart skall bort? Jag är rädd för att frysa i jorden, Gud. Jag är rädd för att brinna i elden.

Ge mig din hand genom ångan av vattnet som är Livets källa - du Gud och din Son. Visa mig Duvan, den Heliga Anden vit som rimmet en kylslagen vinterdag.
Stilla - stilla - var hos mig i min rädsla, du som stillar stormar.

Se i Nåd till mig, Gud!

SE MIG! SE MIG!

LÅT MIG FÅ BLI BERÖMD!

Jag är medelpunkten i mitt liv och ingen ser det. Jag går som en skugga dold av de andra och ingen vet att jag är den viktigaste inne i min hud.

Se mig någon! Se vad jag offrat: min kropp för en tidningsrubrik! Gör mig odödlig, Tidning! Odödlig. Evigvarande.

Se mig Gud. Du som vakar över de osynliga i gråzonen. Du som kommer i håg mina ben under gravstenen som tagits bort. Ny sten står på min grav. Namnet är annans. Glöm mig inte, Gud!

Gör mig Evig!

BORT LILLA TANTEN, INNAN DU GÅR UNDER

MYTEN OM DET MÅNGKULTURELLA HAR SPRÄCKTS.

DET HÄNDE DEFINITIVT PÅ P1 I VECKAN.

Det blev ingen mångkultur. Folk vil bo med de sina. De som gått stadsvandring i Malmö, ser att segregationen är naturlig. Vi har en mycket stor arabisk- muslimsk stadsdel där arabiska kulturformer är helt dominerande.

Vi lever i en folkvandringstid. Strömmen går från söder åt norr.

Lilla tanten som blivit kvar som en ö i muslimska folkhavet, hon mår inte bra. Hon är ensam. Hon är rädd. Hennes kultur är bortsopad. Hon ber till sin Jesus och Frälsare i stor nöd. Hon ser männens blickar på hennes obeslöjade huvud. Hon ser deras förakt för den orena.
I skräck går hon till sin ICA. Med magont kurar hon framför sin tv's svenska kanal. Hon vaknar med stress, hopbitna tänder, gråten nära, låst i kniptången, gammal, sjuk, för fattig för att följa efter de sina. De har redan flytt. Hon vill hem till Gud.

6 MILJARDER. VARJE PERSON FÖDD AV KVINNA.

6 MILJARDER FÖDSLAR I VÅNDA LIGGER BAKOM VARJE KAMP FÖR FÖDAN PÅ VÅR JORD.

VARENDA EN DU SER PÅ BUSSEN, PÅ TORGET, PÅ JORDARNA MED TRAKTOR ÄR FÖDD AV EN KVINNA.

I stora världen räknas kvinnor inte med i regeringssammanhang. I de arabiska uppstånden kämpar kvinna och man, men kvinnorna är inte värdiga att regera vare sig över eller bredvid män.

Vem födde dig, man? Ur vilkens mage och hål mellan benen kom du? Var är din ödmjukhet för livet du fick?

SÅ HÄR BLEV DET.

FÖRORTEN.
I DEN BOR JAG NU.
MYSIG? ELLER HUR?

Bakom detta betongmonument över betongmänniskan ligger S:t Tomasgården, församlingshemmet. Här möts vi betongfritt, vi spillrorna av en annan kultur. Skratt, vänlighet, snabba repliker- god mat delar vi.

Detta ni ser - det KGB-arkitektoniska minnesmärket, är över 1960-70-talens stora idé: att bygga en miljon lägenheter på 10 år. Miljonprogrammet, heter det därför.

Alla som levt i ruckel på stan, nere i arbetarkvarteren, med dass på gården, kiv, kärlek, vänsterprassel, tröst, omsorg, slagsmål, baksluga påhopp, skvaller och annat normal-mänskligt, flyttades sonika ur sina hem, sina miljöer och bums in i en låda. Den var välplanerad, effektiv, med väggar som aldrig skulle lära sig gråta. Den som kollat, har märkt att betongen har inte själ.
Den har inte fått det på 50 år, kommer aldrig hinna, för istiden hinner före. Om några tusen år.

Så var det med miljonprogrammet. Under asfalten finns världens bördigaste åkermarker.

Lyckad utveckling, vad?

HÄR BODDE JAG.

BRUNNEN SINADE UNDER SOMMAREN.

PÅ VINTERN FRÖS DEN
OCH FICK HACKAS ÖPPEN MED PÅK.

På sommaren fick jag upp en hink vatten om dygnet. Små pinne-djur simmade i myrmullen på hinkens botten. Vattnet var rikt på järn. Varje droppe var hälsa. Ingen slösade vattnet på tvätt under sommaren.

Vintern var av frost, snö, köld. Is på brunnen. Öppen dörr till dasset. Från fjället kikade älgen in på människan med byxorna nere.

Det var 8 minuter att trampa över bergen, ner i myren och bort längs ängen, för att komma till postlådan och grusvägen.
På vintern gick man upp hålor för fötterna att hitta spår i. På sommaren låg fågelsången som ett lock över dalen. Fjällen återljöd av korparnas skrän. Vinden luktade salt från havet. Träden växte platta efter vindriktningen.

ALLA VI BARNEN ÄLSKADE JESUS

FRÖKEN LÖKEN STOD BAKOM KATEDERN OCH VISADE PLANSCHEN

Jesus rider in Jerusalem. Spänningen kokade i klassrummet. Vår älskade hjälte kom likt ljuset till sin död. Jag viskade inom mig: Rid inte dit! Rid inte in till grymheten, pinslarna, döden som väntar! Var snäll, Jesus! Rädda ditt liv! Stanna på jorden med oss!

Men palmkvistarna vajade, folket jublade Hosianna, Du Davids Son!

Jesus Fredsfursten som vände andra kinden till skulle dö. Sorgen suckade tung i träväggarna i den trånga fabriksortens skola.
Vi sörjde Godheten som skulle pinas ihjäl. Vi sörjde hjälten som upphöjde var och en av oss som led: Du som lider nu och är den sista, skall bli den första.
Tack Jesus, tänkte jag. Du skall upprätta mig. En dag skall barnen som pinar mig, kallar mig vid fula namn, slår mig, piskar mig för jag är inflyttare - en dag skall jag stå rak vid din sida och ha gloria och änglavingar för allt jag fått utstå.

NU GER JAG MIG ÖVER.

TACK GUD, FÖR HÄNDERNA JAG HVILAR MITT SLITNA HUVUD I.

Jag gick i eld och piskande kyla, storm och tätnande dimma.
Jag letade efter friden. Hittar jag inte ro i min själ, nu, så går jag under.

Hur löser jag den knuten?

Jag ville till stjärnvalvet, stort så det rymmer den eviga Nåden.
Här i stan ser man fyra meter upp - till toppen av de orange gatlyktorna. Där slutar evigheten. Över ICA lyser en neonreklam. Ingen skådar sin odödliga själ i den ilskna färgkaskaden.

Så jag gör mig en himmel själv, syr fast den, punkt. Så har jag himmelriket hemma på arbetsbordet. Jag skapar Guds händer, så som mina synålar känner av dem. Jag gör ett starkt förskönat självporträtt, så lägger jag mig till vila i Dina Händer, Gud.
Stort tack för Nåden och själens odödliga hymn till evigheten.

TILL MIN PRÄST INFÖR SOMMARLOVET.

ÄNNU VANDRANDE I SVÄRTAN, VILLE JAG HA ETT ORD UR KRISTENMANSMUN ATT FÖRLITA MIG PÅ HÄR JAG LETAR.

Så jag vänder mig till de fromma i min församling.

Ni har letat som jag. Var såg ni ljuset? Ert ljus kan bli mitt.
Det kan vara mycket enkelt - som en uppenbarelse vid ett gathörn vid en affär som säljer fröer - . Kan uppenbarelsen vara starkare än där invid fröet?

Det vete katten.

Frukten som är fullkomlig smakar sött, karamelligt som mina karamellänglar som alla älskar.
Jag tycker de är äckliga så som all lögn är motbjudande.

Så ge mig ett gudsord på vägen, strävt som livet, att tampas med över sommaren, att fyllas av så man märker att man lever - i uppförsbacke som livet självt.

I MIN BARNDOMS HIMMEL LJÖD ÄNGLASÅNG.

VI SYSKON VAR VÄL FÖRLIKTA MED GULDGATORNAS JUBLANDE SKAROR.

Vår bror var ju ängel. Han blev bara 3 år. Mitt problem var kläddesignarens: Pojkar kan inte ha lång klänning! En pojkängel måste ha vita byxor med guldbård. Mina syskon instämde.

Då jag gick i fjärde klass, var Jesus min hjälte. Hans underverk var överjordiska. Vi hade kristendomsundervisning en timme i veckan. Fröken Löken berättade Liknelserna. Hon hade planch över Heliga Landet bakom sig. En jublande vacker sommardag, sa jag till min far: "Jag tror på Jesus!" Jag var andfådd av hänförelse. "Man skall inte tro på allt," svarade far. Det var som om blixten slog och skammen färgade hänryckelsen i dammgrått. Sedan vågade jag inte tro. - Men varför svarade far så? Han gick varje söndag i kyrkan, familjen hade präster och biskopar som vänner. - Men de frireligiösa hade vi inte med att göra.
Det var folkligt, med fri utlevelse och väckelsemöten, sång, jubel och Jesus i färg på Bönehusets vägg.
De borgerliga klasserna idkade tillknäppt måttlighet och trodde på en mera rationell ande i dystrare toner än Jesus, som var i guld, himmelsblått och vitt.

Jag har insett med åren att det var inte precis Jesus det var fel på. Det var passionen. Man fick inte känna mer än lagom när man tillhörde de bildade klasserna. Så ju mer bildad, ju mindre jubel.

Det är min sann inte enkelt att vara människa.

DEN GUDLÖSA MÄNNISKAN IRRAR HJÄLPLÖST KRING I MÖRKRET.

I SVARTA SKOGEN AV TÖRNEN OCH DÖDA TRÄD LETAR HON EFTER LIVETS MENING.

Förnuftet har segrat. Livet är är meningslöst. Hela filosofiska bygg reses kring intighetens tröstlöshet.

Döden blir den yttersta seger över den förgängliga materian. Döden, våra livs ytterska skräck, blir det enda vi har att lita på, nu när vår Klippa är borta, vår Gud är bekämpad.

"Jag går och shoppar, när jag kommer att tänka på "de existensiella frågorna," sa någon. Hon vågade inte ens säga Döden, ty så skrämmande är den, om man skall möta den ensam utan Gud vid sin sida.

So shop till you drop.
Du dör ändå. Ingen kan köpa smink nog att hålla döden borta från sitt ansikte. Ingen kan köpa nog med paprika för att bekämpa åldrandet med anti-oxidanter.
Ingen rynk-kräm håller dig ung, så Döden glömmer dig. Att bli född är en chans på miljarder. Att dö är det enda helt säkra vi vet.

Då Förnuftet segrade över Gud, fick människan ett gediget problem. Utan det Eviga Livet, finns bara tröstlösheten i ensam vandring till ett kallt mörker. Så här går vi och snavar, köper oss kort vila i färgglada prylar, medan jorden långsamt går under i överkonsumtion, överproduktion. Helt Gudlöst förvirrade går vi här, vill nåt annat, men vågar inte. Den väskan var ju häftig, den motorcykeln ett fynd. Så detta tror jag på ett tag. Under den tiden är jag inte ensam. Tack Gud för min nya pryl, ungefär. - Hur kan man i denna villervalla fortsätta tro att det var Förnuftet som segrade?

NÄR EN ROT DELAS, VÄXER TVÅ NYA PLANTOR BÄTTRE.

TILLBAKA TILL NATUREN, SKRIVER ROUSSAU.

INNE I FABRIKERNA DÅNAR MASKINERNA. DEN NYA ARBETARKLASSEN BOR I EN VRÅ UNDER NÄRMSTA MASKIN.

Det är 16-1700-tal.

Människan har övervunnit Gud. Hon har skapat maskinen som utför arbetet som förr gjordes av Guds Avbild - människan.
Avbilden har blivit ett kugghjul.

Människan står över naturen. Hon kan klippa sin buxbom så den liknar en tupp. Hon kan leda Paris drycksvatten ut ur staden, till Versailles, Solkonungens Palats. Allt som är Gudalikt och stort, har människan gjort, skriver Nils Ferlin när den industriella revolutionen har tagit hela folket i bruk.
Damernas kläder är lika övermänskliga som slotten. Hennes höfter behöver en dubbeldörr för att komma in i balsalen. Parken kan klippas till hönsgårdar eller krinoliner. Allt är tillgängligt för människan. Hon reser över hela världen, samlar in exotiska växter, odlar tulpaner som ingen natur någonsin klarat.
Hon behöver inte Guds Nåd. Hon är sin egen lyckas smed.
Det är barockens tid, då de stora orglarna byggs, de som dånar upp till Gud, så änglasången dränks. Våra älskade verk till Guds Lov, Bach, Händel, Buxtehude skapas nu. Rembrandts mysterier skapas nu. Italiens nakna damer i fläskfärg - Rubens, Caravaggio, görs nu. Velazques överdådiga kungabarn målas nu. Kampen mellan tro och förnuft utkämpas nu. Konstens Vanitas - förgänglighetsbegrepp med grinande dödskallar frodas nu. Det är fåfängans tid och döden är slutet. Människan har mist sin eviga Nåd. Hon mördar sin Gud och kallar det Förnuftets Seger. Samtidigt växer den refomerta kyrkan till det som skall bli den nya väckelsens tidsålder. - Detta är dynamik. På detta sätt blir en rot två, när den delas. Livskraft växer ur det nya. I vår tid 2011 är ekumeniken på väg att åter förena kyrkorna i världen. Delade rötter ger dubbel skörd.

KRING RENNESANSENS SLOTT ÄR NATUREN LAGD I TEGEL.

DE FATTIGA DRAR VAGNEN, DE RIKA GÅR I GULDBROKAD.

Vårt liv med Gud, speglar vårt liv med de villkor vi har.
Det är sent 1400-tal, tidigt 1500.

Våra kyrkor är rikt övermålade, hela bibelhistorian flödar över väggar och tak. All helig skrift har sen kyrkan föddes, utförts av apostlar och munkar, i heligt arbete för hand, med penna av fjäder och underbart vackra minityrer som prydnad åt Guds Höghet på varje sida.
Men in kommer Gutenberg. Innan han dör 1505, är de första biblarna tryckta. De blir "var-mans" ägo. Var-man är de med pengar nog, de ur den framväxande borgerliga klassen. Tekniken har kommit till människan. Den första industrin har sett ljuset. Boktryckarkonsten.
Vi ser slutet på riddartiden, romantiken, den Heliga Jungfruns tid, jungfrubältets tid, de rosiga kvinnorna med barnets tid. Renessansens handelsmän har tagit över, där det förr lät tumpeter inför turneringar. Den nya klasssen, borgarna, hantverkarna växer fram ur det grymma, krigiska och romantiserande feudala mellan-Europa. Pengar styr den nya tiden. Makten ligger i kyrkans händer. Frälsa kan köpas. Avlat ger Nåd. Makt vill ha pengar. Slottens fönster glittrar av talgljus, överflödet grinar fult mot städernas svält och stinkande kloaker.
Gud och Mammon kämpar i ringen, där riddare förut fäktade med svärd. Avkristningen av Europa har börjat.
Luther sätter upp sina teser på kyrkdörren och startar reformationen - förändringen av kyrkan. Tron kommer att handla om Nåden - Guds Nåd till alla - även om du inte har ett nickel. På 1530-talet reformeras det nordliga Europa. Här finns bönderna, de kalla vintrarna, hantverksfolket, sillhandlarna, sjömännen. Här har mindre istiden farit fram. Folket svälter. Från prädikstolarna talar Potatisprästerna om Det Nya: Potatisen som kommit hit från Peru, med Columbus. Vi lever i en världsomspännande tid, i svältens tid. Ur reformationen kommer Guds Nåd till den minsta av alla: fattiglappen med bara en potatisåker. Hela Irland överlever, på potatisen. Guds Nåd har hittat de svältandes magar. Och på maten skall sedan läskunnigheten växa, med hjälp av den nya tiden - boktryckarkonsten. Och vi går in i industrialismen.
Ge oss Nåden Gud, för vem blir nu guden? Du eller maskinen?

UNDER PLANET-TECKNET SATURNUS, ETT - h

GÖMMER SIG STJÄRNTYDARTRO: PLANETEN SATURNUS ÄR HÄRSKAREN ÖVER DÖDEN.
Saturnus är våra begränsningars avmakt.

Vår historia speglar våra tankar och våra livsvillkor. På 1400-talet kom nollan till Europa. Vi la av med de otroligt krångliga romerska talen. MXXC - vad betyder det? Så krånliga tal tillåter inga matematiska beräkningar.
Renessansens torg var fulla med pengaväxlare ur alla länder. Med Nollan återfick vi den grekiska matematiken. Nollan kom på Sidenvägen från Indien ca 2000 år före Kristus. Till oss i Europa kom den med arabiska handelsmän, kryddor och kameler.
EUREKA: Jag har funnit det! kunde vi europeer åter utropa. Med ettor och nollor blev det enkelt att växla pengar, att skapa ett bankväsende, - att inleda vår tid: pengar som växer själv, via räntor på lån. Pengar blev en vara, sedan översattes den till arbete: Pengarna arbetar för oss. Vår tid, kapitalismen har fötts! Gud är på väg att dö! Människans rädsla börjar leta en utväg. Utan Gud inget evigt liv. Utan eviga livet ingen frid. Då får vi lita till pengarna. Vi får börja bli varor istället för evigt varaktiga. Mammon klär sig i guld och sammet. Han är våra begränsningar. Med dansen runt Guldkalven är du utan din tillflykt: Guds barmhärtighet, Nåd och evigheten. - Så nu börjar människans skräckperiod växa - århundrade efter århundrade.

JAG ÄR DÖDEN, SOM HAN SA, HAN I SJUNDE INSEGLET.

DET BLEV VÄL PATETISKT FÖR MIG.

Så jag gjorde min egen variant. Gud gav mig gåvan humor. Tack Gud, för allt jag fick.
När lien blir en piasava-kvast-- Så varför inte?

Sopas bort skall vi ändå. Så sopa ordentligt.
Döden är oerhört dramatisk och det vi fruktar mest.

Med våra öden i Guds händer och vid Jesu Kristi Nåd, är döden inte avslut, utan en övergång.
På så sätt skapar vi i oss en tillförsikt. Vi tror på det eviga livet och den eviga kärleken.
Jag tror. Credo.
Den största gåva har jag fått genom att se att kyrkdörren stod öppen för mig. Där inne fanns Det Eviga Livet. Jesus är genomlyst i rosfönstret, han möter mig varje söndag och jag går rikare därifrån än då jag kom.

Jag lånar en bit mark under den tid jag lever. Sedan går jag till evigheten. Den finns där ute i stjärnvalvet. Den väntar på mig. Den är mitt livs rikedom.

NATIONALDAGEN SLUTADE I BLIXT OCH DUNDER.

JAG SKAL FRÅGA DEN STORE SPÅMANNEN: VAR DETTA ETT OMEN?

Åskan slog hål i himmelen och det eviga ljuset strålade fram, fladdrande, skinande, i zik-zak över kolsvarta natthimlen. Ett underverk av Guds Finger: Se människan, vad som händer när mörkret sagt du skall sova bort natten! Pang, så slog åskan. Dånet mullrade fjärran över Fosie kyrka, rullade hit på krigsvagnar, small ner i min huvudkudde så teglet skälvde och höghusen suckade.
Och det blyhårda regnet föll och föll.

Det var ett Herrans väder. Mer är inte att säga om den saken.

HELIGA KVINNOR

SANKTA VALPURGA, EN 700-TALS-HJÄLTINNA.

Hon föddes i England, i adlig släkt. Hennes bröder predikade omvändelse från hedendom till kristendom. Hon reste till Tyskland för att omvända de otrogna till trogenhet mot Kristus.

Många år senare, på 3o maj, helgonförklarades hon. Dagen Valborgsmässodagen är uppkallad efter henne.
Valborgsbålen har inte enbart henne som föklaring. I gammal bondepraktika tände man bål kring Valborg, över de nysådda åkrarna. Just i slutet på april brukar köld fara in, hota de spirande åkrarna. Så man tände eld, skapade rök, hade stora filtar att sprida den varma röken med, så nattefrost inte skulle ta de späda spirorna.
Detta handlade om överlevnad. - Att sen häxorna kom med i värmedansen beror på den häxprocess som inleddes i Europa samtidigt med att syfilis kom hit.
Columbus sjömän låg med indiankvinnor i Peru. Där var syfilis vanlig. Hos oss i Europa var vi utan motståndskraft. Sjukdomen skördade otaliga offer. De kvinnor som köptes för sitt kön, fick skulden. I denna vävan blev kvinnorna offer för förföljelse och dödsstraff.
Ur denna katastrof för kvinnokön, växte ändå en kvinnorörelse fram. Den blev till våra nordiska ideal - den fria kvinnan - ännu kämpande för fullt likevärd.
Vår historia är visst full av kraft, vad! Och männen vid vår sida blir ständigt starkare! Så visst har jämställt det vinnande konceptet!

PÅ SMÖRGÅSBORDET

LIGGER HELA PAKETET ALTERNATIV TRO.

Hur många religioner har vi att välja på? 40? 50? Sjamanism är helt inne. Med dans vid soluppgång, helgen går på 4000 blanka spänn. Buddha med bättre karma än förtjänat - hinduism med fri återfödelse till ett liv rikare än detta. Änkebrand praktiseras än. Eller vill du leva som Nalle Puh? Eller med jordstråling, auramätning, irisdiagonistik, bodyshop, möbelshop, work-out-fitness, hitta ditt inre jag eller söka svaret i kärlek till nästan, i det stora mysteriet? Att Guds son Jesus dog för våra synders förlåtelse och återuppstod i det största under som hänt på jord.
Detta sägs vara gammaldags. Och visst, det har antikvärde. En antikvitet som växer sig nyare och starkare med åldern. Skinande blank och helig. - Så varsågoda! Nån stans på detta bord för frossare finns Han som är grundbulten i den civilisation vi dagligen kämpar för.

VEM BÄR MITT HJÄRTA -

MED GULDGRÄS ÄR DET PRYTT.

Jag tränar på att tro. Jag gör Gud till man och väntar på min tillit till människosläktets män.

Gud har jag aldrig haft problem med. Gud har varit min tillflykt.

Männen däremot, har varit problematiska.

Men se - jag har lagt mitt hjärta i en mans hand. Han är en djupt troende människa. Hans Gud är kärlekens borg.
Hans bud har utgått från Kristus. Du skall älska Herren Din Gud och din Nästa som dig själv.
På detta kärleksbud vilar vår kultur. Tusen år med Kristus har vi bakom oss i våra nordiska länder av vintrig eftertänksamhet. I våra kyrkor har vi kommit samman och hämtat styrkan att leva i karga kår. Till denna tusenårige kyrka går mina steg var söndag. Jag andas in människans tro och hopp. Allt ligger gömt kvar i väggarna. Jag fyller lungorna med luften som andats in sedan livets början. Jag är ett med Skaparen. Nu är jag stark. Ordet kommer från man eller kvinna och är heligt. Jag vågar till och med lägga mitt hjärta i en mans händer. - Det kallar jag tryggheten i murbruket som omgärdar rummet där Helighet är livskraften som skall bära mig genom nästa vecka.

SMS FRÅN MILJONPROGRAMMET

NÄR JAG GÅR TILL MIN ICA -- SVÄVAR MIN GUD OVAN ALLA TAK.

Han vandrar med mig. Ståtlig är Han, likt bokmärket som glänste över min systers säng. Över min hängde Jesus. Det handlade om ålder. Gud var äldst, så var också min Storasyster.
Jag var den mindre som öppnade dörren för den Store. Så då blev jag Jesus. - I bokmärkesvärlden.

Vägen till min ICA är kantad av törnen, hundskit, soptunnor, skräp, soffor nån burit ut och ställt där, en tv med sprucken ruta och dylikt. Så jag ser uppåt. Där pekar Gud i sin prakt och välde mot ljuset och tornet på Fosie kyrka. Den syns bakom höghusen med deras evigvarande plastblommor, sommar som vinter, mellan paraboler på balkongerna. Färgen har falnat. Men se hur Gud lyser! Han er med mig alla dagar. Överallt där Gud uppenbarar sig är Helig Mark.

I SVARTASTE NÖDEN BER JAG TILL GUD

MÖRKRET ÄR SKÄRANDE BLEKT AV MÅNLJUS.

Gud är himlarnas glimmande stjärnor. Gud är himlavalvet så svart så man ser att evigheten är oändlig.

Jag är allena. Frosten biter i ljusringen kring månen. Kölden tränger in under kläderna. Jag är i nöd, käre Gud. Hjälp mig. Ge mig styrka i denna natt.

Jag har flytt utan skor från våldet inne. Nu super maken ensam. Här ute är jag. Utan skor. Det är november. Gud, var hos mig. Nu går jag till min sovplats under stenhällen i skogen. Djup, full av nåd är ödsligheten. Jag har en sovsäck ute och en trasmatta. Och Gud.
Var hos mig i nöden.

SÖNDAG OCH DE VARAKTIGA VÄRDENA.

NÄR KYRKKLOCKORNA RINGER, ÄR DET HELG PÅ KÖPCENTER SYD,ÖST,VÄST,NORD.

Dansen går i rumbatakt kring Guldkalven, kassorna plingar, plastänglar sjunger, allt er fejkat - men så skall det vara, för då blir du lycklig.

Planeten tar en djup suck, atmosfären får en ny slöja avgaser, haven blir lite surare så en mer mussla mister förmågan att bilda skal.
För full musik, förstör människan sitt livsrum, i rädsla för katastrofen som lurar. - Vilken katastrof? - Jo att bli utslagen. Den som inte köper, är värdelös och hindrar penningens växt.
Varför skall penningen växa så jorden dör av det?
Fråga Satan, för han vet det nog.
Han allena är allvitande i frågan: förstör ditt klot för att bli lycklig.

Kyrkklockorna ringer. Gudshuset har stått här i 800 år. Själarna vilar vid Skaparens fot. Tystnad råder i gamla murar. Här inne lyfter Ordet, Tonen, Bilden. Utan ett pling i kassan får du Evighetens värdekupong och Frälsans stämpel i pannan. God söndag, önskar jag.

MIN SÖNDAG ÄR MILJÖMÄRKT.

ORGELN BRUSAR, KLOCKORNA RINGER, DET ÄR HELG I HJÄRTAT.

Ordet är viktlöst, atmosfäriskt rent, redan betalat för, med Jesu Kristi blod.
Följ mig! manar Jesus. Korset är tomt.
Invändigt sjunger jag: Påskemorgen slukker sorgen.
Jubelpsalmen är norsk. Vi sjöng den till frukost då jag var barn i påsktiden. Solen var alltid strålande gul på påskmorgon.

Liljorna lyser över gravarnas frid. Själarna är förlösta. Jesus är uppstånden. Varje söndag är Han uppstånden för mig, för att följa mig genom veckans dagar. Jag går inte längre allena. Jag bär i mig mina miljömärkta söndagars ljus, ord, korset och kärleken.

KAMPEN MELLAN ONT OCH GOTT

SVART MOT VITT.

Detta är evigt mänskligt, den kamp vi för varje dag. Den är våra mysteriers rot.
Sagorna, Evangelierna, Star Wars, Lord of The Rings, kung Arthur, graalen, änglarna, vardagen - handlar om kampen mellan det Goda och Det onda.

Lego har gjort sig en förmögenhet på kampen. Star Wars är barnens främsta religiösa sysselsättning. Hela golvet är fullsmockat med Ondingar, Godingar och kriget dem emellan.

Jag som kristen, har Bibelns stora berättelser om kriget mellan ont och gott med mig sedan jag var så liten så jag bara kunde sucka och hoppas att Gud Allsmäktig och full av Nåd, skulle gripa in och rädda oss från allt ont.

Dock - vi människor är satta att förvalta ett skaparverk, så vi får nog lägga manken till själva också.
Ner på golvet med oss, till ungarna, Lego och Star Wars. Måtte det Goda segra, precis som det gör på alla filmdukar, i alla sagor. Ty så vill vi människor ha det.

MEN ÄR GUD EN HAN?

SOM KRISTEN SEN FÖDELSEN, TROENDE SEN JAG LÄRDE OM JESUS GODHET,
har jag stora problem med att tillbedja en HAN. Jag har fått stryk av män, fått på flabben både själsligt och fysiskt. Jag är som kvinna underbetald i mitt yrke i förhållande till män.
Män har makten i vårt samhälle och i hela världen, kvinnorna är underlydande.
Jag är inte vidare begejstrad i denna ordningen. Och att livet skapats av en man, fötts ur en mans revben, det skär sig i mina öron och i mina tankar.

Är det så hediskt? Att man kämpar med sin tro?

För mig är Gud DEN, DET, oändligheten, mystiken utanför vår förmåga att fatta.
Och när jag vandrar till min ICA-butik, i ett miljonprogram utan gnuttan tillstymmelse till estetik, är Gud utan att jag tänkt på det, HAN, en strålande staty ovan ICAs tak och jag fattar mod. Jag går dit, handlar min Dafgårdsrätt, går hem och är fortfarande troende.

Ä'CKE DET GUDDOMLIGT ---

I VÅRA HJÄRNOR KAN MAN MÄTA VAR DEN TROENDE PUNKTEN FINNS.

Vi är födda till att tro på NÅGOT, vare sig vi tror på att ingen gud finns, eller att gud finns, eller är man, kvinna, meridianer, "det" eller "den".

Vi är så knepiga i skallen, så vi förstått att evigheten finns, men vi kan inte för våra liv - som inte är eviga, begripa HUR EVIGHETEN ÄR FUNTAD.

Hur kom Big Bang i gång? Det vete katten. Hur blev LIV levande?
Ur vilken vilja föddes regnskogarnas myller?
Detta är min Moder Jord. Hon föder vattnet, blodet, fåglarna, blommorna. Vem som födde Moder Jord, vet ingen - men tro på något, det gör vi.

Och när min tro behöver den yppersta skönhet, här jag bor i oestetikens stadsdel, då ser jag mot det håll där kyrktornet skymtar fram.
Min Moder Jord är min Kyrka. I hennes värme får jag liv. Jag går till Bibelns ord och läser Skapelseberättelsen. Och ser att det är gott. - Jag behöver inte ändra om Tron, så den passar mig. Jag behöver bara ta del av den. För då passar den väl.