MED GULDGRÄS ÄR DET PRYTT.Jag tränar på att tro. Jag gör Gud till man och väntar på min tillit till människosläktets män.
Gud har jag aldrig haft problem med. Gud har varit min tillflykt.
Männen däremot, har varit problematiska.
Men se - jag har lagt mitt hjärta i en mans hand. Han är en djupt troende människa. Hans Gud är kärlekens borg.
Hans bud har utgått från Kristus. Du skall älska Herren Din Gud och din Nästa som dig själv.
På detta kärleksbud vilar vår kultur. Tusen år med Kristus har vi bakom oss i våra nordiska länder av vintrig eftertänksamhet. I våra kyrkor har vi kommit samman och hämtat styrkan att leva i karga kår. Till denna tusenårige kyrka går mina steg var söndag. Jag andas in människans tro och hopp. Allt ligger gömt kvar i väggarna. Jag fyller lungorna med luften som andats in sedan livets början. Jag är ett med Skaparen. Nu är jag stark. Ordet kommer från man eller kvinna och är heligt. Jag vågar till och med lägga mitt hjärta i en mans händer. - Det kallar jag tryggheten i murbruket som omgärdar rummet där Helighet är livskraften som skall bära mig genom nästa vecka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar