FRÖKEN LÖKEN STOD BAKOM KATEDERN OCH VISADE PLANSCHENJesus rider in Jerusalem. Spänningen kokade i klassrummet. Vår älskade hjälte kom likt ljuset till sin död. Jag viskade inom mig: Rid inte dit! Rid inte in till grymheten, pinslarna, döden som väntar! Var snäll, Jesus! Rädda ditt liv! Stanna på jorden med oss!
Men palmkvistarna vajade, folket jublade Hosianna, Du Davids Son!
Jesus Fredsfursten som vände andra kinden till skulle dö. Sorgen suckade tung i träväggarna i den trånga fabriksortens skola.
Vi sörjde Godheten som skulle pinas ihjäl. Vi sörjde hjälten som upphöjde var och en av oss som led: Du som lider nu och är den sista, skall bli den första.
Tack Jesus, tänkte jag. Du skall upprätta mig. En dag skall barnen som pinar mig, kallar mig vid fula namn, slår mig, piskar mig för jag är inflyttare - en dag skall jag stå rak vid din sida och ha gloria och änglavingar för allt jag fått utstå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar