NU GER JAG MIG ÖVER.

TACK GUD, FÖR HÄNDERNA JAG HVILAR MITT SLITNA HUVUD I.

Jag gick i eld och piskande kyla, storm och tätnande dimma.
Jag letade efter friden. Hittar jag inte ro i min själ, nu, så går jag under.

Hur löser jag den knuten?

Jag ville till stjärnvalvet, stort så det rymmer den eviga Nåden.
Här i stan ser man fyra meter upp - till toppen av de orange gatlyktorna. Där slutar evigheten. Över ICA lyser en neonreklam. Ingen skådar sin odödliga själ i den ilskna färgkaskaden.

Så jag gör mig en himmel själv, syr fast den, punkt. Så har jag himmelriket hemma på arbetsbordet. Jag skapar Guds händer, så som mina synålar känner av dem. Jag gör ett starkt förskönat självporträtt, så lägger jag mig till vila i Dina Händer, Gud.
Stort tack för Nåden och själens odödliga hymn till evigheten.