MEN ÄR GUD EN HAN?

SOM KRISTEN SEN FÖDELSEN, TROENDE SEN JAG LÄRDE OM JESUS GODHET,
har jag stora problem med att tillbedja en HAN. Jag har fått stryk av män, fått på flabben både själsligt och fysiskt. Jag är som kvinna underbetald i mitt yrke i förhållande till män.
Män har makten i vårt samhälle och i hela världen, kvinnorna är underlydande.
Jag är inte vidare begejstrad i denna ordningen. Och att livet skapats av en man, fötts ur en mans revben, det skär sig i mina öron och i mina tankar.

Är det så hediskt? Att man kämpar med sin tro?

För mig är Gud DEN, DET, oändligheten, mystiken utanför vår förmåga att fatta.
Och när jag vandrar till min ICA-butik, i ett miljonprogram utan gnuttan tillstymmelse till estetik, är Gud utan att jag tänkt på det, HAN, en strålande staty ovan ICAs tak och jag fattar mod. Jag går dit, handlar min Dafgårdsrätt, går hem och är fortfarande troende.