MEN JAG VET INTE HUR MAN GÖR.Du där uppe - kan du vägleda mig? Jag är på min vandring och har hittat min barnatro åter. Den låg tillplattad under min skosula.
Den har varit min övertygelse, i helt avkristnat form.
Allas lika värde, "den sista skall bli den första", nådens budskap, vänd andra kinden till, älska din nästa --
Enligt evangelierna har jag levt. Enligt evangelierna har jag verkat som konstnär. Mitt land bygger sin politik på Jesu Kristi förkunnelse av kärleksbudskapet. Allas lika värde.
Ett liv i Kristi Förkunnelse.
Men i mitt huvud har jag varit allena, Gud. Jag har varit kropp som skall dö.
Jag vill inte längre gå allena. Jag vill finnas i Nåden.
Jag vill möta varje dag med öppna sinnen, varje människa med sökande efter det djupaste i vår gemenskap.
Så se till mig i Nåd Gud. Varje söndag möter jag dig i Din kyrka. Ge mig styrka i min vardag, ty jag lever i främmande land. Över mig är din himmel, den samma himmel av moln och vind som strukit från mitt hemland till mitt främlingeskap.
Vi är många här, främlingar ur hela världen.
Låt oss få Ditt Ljus, så vi kan leta oss ur mörkret.
Det skinner av dine ord og bilder Sidsel. Som en perle triller de frem. De små sandkorn har ligget der lenge nok nå. Det er nok slik når vi blir modne nok. Takk for at du deler med oss!
SvaraRadera