I SVARTA SKOGEN AV TÖRNEN OCH DÖDA TRÄD LETAR HON EFTER LIVETS MENING.
Förnuftet har segrat. Livet är är meningslöst. Hela filosofiska bygg reses kring intighetens tröstlöshet.
Döden blir den yttersta seger över den förgängliga materian. Döden, våra livs ytterska skräck, blir det enda vi har att lita på, nu när vår Klippa är borta, vår Gud är bekämpad.
"Jag går och shoppar, när jag kommer att tänka på "de existensiella frågorna," sa någon. Hon vågade inte ens säga Döden, ty så skrämmande är den, om man skall möta den ensam utan Gud vid sin sida.
So shop till you drop.
Du dör ändå. Ingen kan köpa smink nog att hålla döden borta från sitt ansikte. Ingen kan köpa nog med paprika för att bekämpa åldrandet med anti-oxidanter.
Ingen rynk-kräm håller dig ung, så Döden glömmer dig. Att bli född är en chans på miljarder. Att dö är det enda helt säkra vi vet.
Då Förnuftet segrade över Gud, fick människan ett gediget problem. Utan det Eviga Livet, finns bara tröstlösheten i ensam vandring till ett kallt mörker. Så här går vi och snavar, köper oss kort vila i färgglada prylar, medan jorden långsamt går under i överkonsumtion, överproduktion. Helt Gudlöst förvirrade går vi här, vill nåt annat, men vågar inte. Den väskan var ju häftig, den motorcykeln ett fynd. Så detta tror jag på ett tag. Under den tiden är jag inte ensam. Tack Gud för min nya pryl, ungefär. - Hur kan man i denna villervalla fortsätta tro att det var Förnuftet som segrade?
Jeg liker dine uttrykk Sidsel! Du forteller en historie. -Et bilde og et kapittel, fortsettelsen følger etter.- Nye perspektiv og tankerekker dukker opp. Det er et sunnhetstegn. Du greier å fange øyeblikket og levendegjøre bildet. Inntrykkene går utenfor rammen inn i min hverdag og henger seg på min tankerekke. Jeg husker ikke alle detaljene men helheten skaper en stemning og følelse. Det er i dette klimaet nye tanker fødes, dialog skapes og gir grobunn for komunikasjon.
SvaraRadera